Rudans

Jag går i skolan tisdagar och torsdagar denna läsperiod. Inte sådär ofta med andra ord, ändå känns det nästan jobbigare att gå till skolan när det inte är så ofta man är där. Det var likadant när jag jobbade på Ringhals. Där är tempot så låååångsamt. Två steg fram och ett steg bak liksom. Det ska hämtas ut påpper innan varje jobb, arbetstillstånd ska finnas, eventuellt ska man ha en PRE-JOB-BRIEFING, man ska vara minst två osv. Innan allt klaffar kanske en timme eller en förmiddag eller en dag har gått. Så man sitter där och väntar, väntar på något gott. Väldigt tråkigt. Så när man väl ska göra jobbet så känner man nää... kan man inte få sitta lite till? Det tycker jag är konstigt. Det är så mycket roligare att jobba än att bara sitta där i fikarummet och vänta, ändå får man till slut någon slags motvilja mot att göra någonting alls. Pre-job-depression kanske?

Såhär kan det gå till på en PJB: Micke och jag ska göra ett jobb. Laga en ventil, det är det vi gör. Det beslutas att en PJB är oumbärlig. Vi är i kontrollrummet på utsatt tid. Sedan väntar vi ett tag innan de andra är där också. Några från kontrollrummet, planerare, underhållsingenjörer, strålskyddare. En dam från kontrollrummet börjar tuta om att det blir pannkaka av alltihopa, ALLTIHOPA, om vi skulle fått för oss att göra det innan nästa skift gått på. Jag känner att jag inte har så mycket till övers för denna pannkakskvinna. Särskilt när hon för säkerhets skull upprepar sig. Pannkaka det blir. Annars får vi bara frågor som "Vet ni vilket objekt ni ska åtgärda?", "Är ni helt säkra?", "Bombis?" och så kryssas det i att vi är det, för det är vi ju. Hela morgonen har vi ju inte haft något annat att göra än att glo på det där arbetstillståndet, så ja. Sen får vi skriva under och det beslutas att vi nog inte behöver en PJDB*. Puh. Minst 6 personer har lagt tid på ett jobb två personer ska utföra. Die Elektrizität macht teuer.

*Efter urättat förvärv är det PJDB. Post-Job-Debriefing. Det ska skötas...

Morgonkviddeviddevist / Rudan