Rudans

Brr, vad kallt det är. Jag tror jag eldar upp de här tusenlapparna som ligger och skräpar i min plånbok.

Ibland fattar man beslut som man i efterhand känner inte var helt genomtänkta. Poletten hade inte trillat hela vägen ner innan man bestämde sig, hissen upp till hjärnkontoret stannade på våningen för Impuls. Inte helt sällan är sådana beslut knutna till visst ekonomiskt bortfall för individen, i detta fall mig. Det kan handla om klädesplagg man använt en styck gång och aldrig mer. I affären tänkte man "ah, jag köper den. Jag bara gör't". Det kan handla om en tunikaliknande tröja med spets i nyansen grisskär. Ungefär såhär kan det se ut:

Misstaget inser man inte förrän inte bara en utan TVÅ utav varandra oberoende vänner skruvar på sig när man sturskt säger att "DjB säger att den här är ful, hahaha. Tokig han är." (Det sorgliga är att jag inte bara använde den där tröjan en gång...)

I andra fall kan det man faller för vara av annat slag, det kan till exempel handla om hobbies. Det för mig in på den första av mitt livs dåliga affärer. Må den vara sedelärande.

I tvåan i gymnasiet gick jag en kurs som hette Idrott och Ledarskap. En dag skulle vi spela Paintball. Åh vad kul det var. Typiskt roligt. Så fort jag kom hem ringde jag min äldsta bror. Han brukar vara på vad gäller att impulsmässigt införskaffa hobbyredskap. Efter cirka trettio sekunders samtal stod det klart att vi skulle skaffa varsin full utrustning. Självklart skulle vi göra det! Varför hade vi dem inte redan i handen? Naturligtvis skulle det inte vara vilket piss of shit som helst, nej ska det vara så ska det vara. Reeedia grajjor. En tid senare stod vi där, vars 4500 kronor fattigare, men oh så lyckliga. Min bror och jag åkte på en träning i Karlskrona. Märk väl, Karlskrona. Två timmar enkel resa. Ja det var väl kul sådär, eller nä, inte så kul. Man åkte ut om man blev träffad en enda gång? Dessutom gick något sönder. På vägen hem såg vi i alla fall en ekoxe.

Vi spelade aldrig mer. Brodrami försökte laga markörerna, men det fanns inte längre reservdelar till skiten. Bara för att provtrycka gastuberna krävdes att man skickade dem till Norge. Vilket lär ha kostat en miljon minst, med tanke på vad en tallrik Biffsnadder på gatuköken kostade när jag var där. Jag förträngde det hela, utrustningen låg snyggt nerpackad i en låda och åren gick. För något år sedan frågade lill-Kotten om det där, han hade väl sett lådan hemma men aldrig sett oss spela. När jag berättade historien för honom, inte förrän då, gick det upp för mig vilken oerhört kass affär det hade varit. Vi hade betalat fyratusenfemhundra plus bensinpengar plus fyra timmars körning för att bli träffad och åka ut några gånger. Det gick åtminstone inte åt så många bollar. Jajo, vi fick ju se den där ekoxen också, men i ärlighetens namn var den påkörd och halvdöd.

Av någon outgrundlig anledning tycker lill-Kotten att det där är en skojig historia. Kanske för att det ska mycket till för att hans äldre syskon ska kunna ha synpunkter på hans inköp? Han kan bara påminna oss om den där gången när vi med leende på läpparna stod och rev sönder sedlar.

(Autentiska bilder)

Det finns många exempel på dåliga affärer, till exempel när 5000 kr betalades för en biljett som aldrig utnyttjades. Men ack, det är fortfarande alltför färskt i minnet.. Eller varför inte den gången jag fick betala 2400 kronor i böter. Aj. Hmm, det hade varit kuuul (och lite uppgaskande)... om alla mina tre läsare hade skrivit om sina dåliga köp. För att bräcka mig ska ni alltså upp i 12000 kronor. Varsågoda.

Behjärtansvärd / Rudan

Men du.. Tosse.. Det är ju inte tröjans fel.. Eller alltså jag menar..

Skrattade jättemycket när jag läste detta. Rubriken är skitkul också. Haha den tröjan.

Oh, jag kommer ihåg den gången, det var rättså dumt. Men jag kommer också ihåg en gång när jag fick för mig att det var världens deal att låna 60 000kr och köpa 100 oljefat för pengarna. Jag var väldigt sur på Statoil just då som hade mage att tömma min plånbok på 800kr varannan dag och ersätta med kvitton, när jag i själva verket bara ville köra till jobbet.



-Skit ner er Statiol, tänkte jag

-Jag ska köpa min egen olja, sa jag högt för mig själv när jag svängde vänster i Höör (...och sedan vände för Eslöv ligger till höger om man kommer från norr).



Men jag blev inte mycket lyckligare som ägare till 100 oljefat, så jag sålde tillbaka dem för 51 500kr ett par veckor senare.



Sen svor jag.