Rudans

Hellre det än tvärtom, som man brukar säga. (DjB hörde en student säga ovanstående till en annan student, förmodad grupparbetsmedlem, under sluttampen på terminen).

Jag är i Malmö och jobbar! Första dagen stod jag på sedvanligt manér och slipade ventil i lastbilen. I allsköns ro stod jag där. Lugnt och skönt, bara jag och ljudet från skruvdragaren. Wrrrriiiiiii-iiiii. "FOORRR JÄEVELEN! FAA-AAN, JÄÄEVLARR!!" Orden pepprade mot mina trumhinnor. Aah! Vad nu? Vad händer? En inhemsk jobbegobbe stod i lastbilen, det var han som uttryckte sin mäkta förvåning över att lastbilen var inredd som en verkstad. "Nöu ble ja impoenerad, forr jäevelen!!". Jag undrade inombords om han drev med oss, men efter ytterligare minuter av lovord och svordomar insåg jag att så inte var fallet. Detta var antingen något av det fräckaste han någonsin sett, eller så var det bara så han lät när han blev glatt överraskad. Tänk att bjuda en sån karl på bruna bönor med fläsk och kaffe på maten. Man hade ju blivit prisad.

Senare samma dag kom chock nummer två. Jag skulle precis ställa mig och lägga upp mina varor på kassabandet. Ladidadidila tänkte min hjärna. Apan Povel spelade på sitt positiv. "Hej!" sa en coop-anställd vars nuna plötsligt var inom någon decimeter från mitt eget. "AAAH!" sa jag. Nu skulle hon bara ställa in en korgvagn och inte sno min plats eller något ännu värre så min förskräckelse var kanske något obefogat. På grund av detta kände jag mig nödsakad att överstrykande förtydliga min reaktion "oh, så rädd jag blev...:):):):)". Som om hon inte märkt det på mitt skräckslagna vrål och hjärtsnörpta blick, tänkte jagväl. Nåväl, skulle tro att hon inte gör så igen.

/Rudan