Oh så sent det blev..
Två kraftansträgningar lurade på mig denna dag. Jag skulle först hålla en presentation om ett industridesignföretag på engelska. Huanemig. Svetten porlade friskt i mina armhålor och jag kände att den redan annalkande svettlöken inom kort skulle vara ett faktum om jag inte snarast barrikaderade själva källan. Efter ett par dubblvikta toapappersark innanför tröjan hävdes löktillväxten framgångsrikt, dessvärre inte nervositeten. När jag tutade igång mitt anförande snörptes mitt gomsegel raskt ihop i en akut muntorka, jag glömde säkert hälften men höll ändå låda fyra minuter längre än vad som angivits. Hmhm. Det gick hyfsat bra ändå, det sa i alla fall mina (snälla) klasskamrater.
Lite senare berättade läraren om den svenska designen. Huruvida det kom sig att ett land som i början av 1900-talet var ett av Europas fattigaste skulle komma att bli framgångsrika inom industridesign och så vidare. Mycket intressant föreläsning och jag lyssnade storört. Så berättade hon, något kategoriskt, skillnaden på italiensk eller fransk design och den svenska. "When Italian design is making it more fun to be rich the swedish design is more about making it less of a bother being poor" sa hon ungefär. Jag skrattade högmält, fullkomligt övertygad om att alla andra gjorde detsamma. En halv sekund senare insåg jag att ingen annan skrattade. Det var bara mina klapprande stämläppar som ljöd över klassrumsnejden så att säga. För det var inget anonymt litet skrockande jag åstadkom, nej ingen kunde missta sig för att det här var något som Linda E N på första raden fann förnöjsamt. I mitt huvud var ju meningen väldigt rolig, dels för att det lät så väldigt svenskt ödmjukt och dels för att synonymen "less pain in the ass to be poor" genast uppenbarade sig.
Lite senare berättade läraren om den svenska designen. Huruvida det kom sig att ett land som i början av 1900-talet var ett av Europas fattigaste skulle komma att bli framgångsrika inom industridesign och så vidare. Mycket intressant föreläsning och jag lyssnade storört. Så berättade hon, något kategoriskt, skillnaden på italiensk eller fransk design och den svenska. "When Italian design is making it more fun to be rich the swedish design is more about making it less of a bother being poor" sa hon ungefär. Jag skrattade högmält, fullkomligt övertygad om att alla andra gjorde detsamma. En halv sekund senare insåg jag att ingen annan skrattade. Det var bara mina klapprande stämläppar som ljöd över klassrumsnejden så att säga. För det var inget anonymt litet skrockande jag åstadkom, nej ingen kunde missta sig för att det här var något som Linda E N på första raden fann förnöjsamt. I mitt huvud var ju meningen väldigt rolig, dels för att det lät så väldigt svenskt ödmjukt och dels för att synonymen "less pain in the ass to be poor" genast uppenbarade sig.
På eftermiddagen stod en deltenta på lut. Tur att den inte stod I lut, det gjorde däremot min farfar. I rask takt försvann sedan ett styck byxeben. Sådant bekom inte jobbegobben farfar men kanske undrade farmor lite. Eller nej, det gjorde hon troligen inte. Hon var LUTtrad. Ha! Ha!
Men tentan gick bra i alla fall! Den gör gärna det om tentatalet är samma tal som det man uppmanats att plugga på (och man har gjort det). Man har väl sifferminne. Hur många bultar finns det i Ölandsbron? Nu är det bara en och en halv vecka kvar av denna läsperioden! En tenta och ett par projekt kvar och sen e de ba chilledill.
/Rudan
Kommentarer
Postat av: Emma
Vad är det för människor va? De är väl såna där seriösa jävlar som tar sig själva på för stort allvar!
Postat av: Linda
Haha nejdå, de är faktiskt rätt skojfriska. Men just det där var det bara jag som tyckte var kul..
Trackback
