Rudans

Så har terminen börjat, kanske den sista här i Växjö. Nåväl. Dags att åter ta tag i livet, innan det rinner genom fingrarna. Därför har jag införskaffat en kalender. Jag har bestämt mig för att den här kalendern inte ska möta samma öde som alla andra kalendrar jag haft. Ja ni vet. Första månaden (snarare veckan) är dagarna noggrant uppdaterade med allt som bör kommas ihåg. Sen tunnas det ut och det enda som står där i oktober är min och min brors födelsedagar. I december är inte ens julafton understruken. Så ska det inte bli denna gången! Igår bockade jag av allt jag gjort under dagen så att jag skulle kunna känna mig duktig sen. Det gjorde jag. Jag firade med tre Jersey Shore-avsnitt i rad. Ja det var det enda som gick att titta på.. Eller nåt.

 

Annars är man gräsänka för tillfället. Gräsänder är en kul fåglar. En av de roligare faktiskt. Fåglar överlag är ju inte speciellt roliga. Det är lite sådär när man tittar på en naturfilm på kunskapskanalen och så handlar den bara om fåglar. Har man inte sett filmen från början vet man ju inte det. Minuterna går och man bara väntar på att de coola djuren ska börja någon gång. Coola djur = Lejon, tigrar, krokodiler, ormar, .... Ja och så vidare. Rovdjur. Om jag skulle lista intressefaktorn för filmade djur så lyder listan som följande:

 

 

Märk väl, filmade djur. Har inget emot fåglar som sådana. Eller jo, det har jag. De är äckliga. Dock är möss och råttor också synnerligen äckliga, så det är åtminstone inget personligt mot fåglarna. Jag har bara lite svårt för sådana där smittobärande kreatur. När jag var liten var det inte så få barnprogram, ofta polska eller tjeckiska, som handlade om barn som tog hand om någon fågel de hittat. Typ kråkor och duvor. De äckligaste av alla tänkbara fåglar satt de och klappade. Om de åtminstone kunde tagit sig an en gräsand istället? Nejfy. Ouh vad jag och min bror kväljdes av dessa barnprogram. För att inte säga när ens kompisar hittat en fjäder på skolgården, vilket heller inte hände så sällan, och DE STRÖK DEN RÄLIGA KRÅKEFJÄDERN MOT ÖVERLÄPPEN!! Och sa typ: Ååååh, känn vad len den är... 

Mindre kunde man ju fått mardrömmar för. Jag och brodrarmi har en gemensam återkommande mardröm förresten. Lite lustigt faktiskt. Den går till såhär: Vi går med skridskor på asfalt. Sen vaknar man kallsvettig och minns att det snart är tio år sedan man slutade med hockey och konståkning. Men tanken är ju fasaväckande. Skenan blir ju skit! För fan!

 

 

Somliga ting är djupt rotade i en.

 

/Rudan