Rudans

En ploppfri toalett.. Hmm. I simhoppsbassänger används bubbelmaskiner för att vattnets ytspänning inte ska åsamka simhopparen magplask. För det gör ont. Det torde fungera att ha en bubblande toalett för att undvika att ens gump kontamineras av allsköns evvja vid eventuella bajsplask. Tål att funderas på!

I övrigt inget nytt under solen! Det som ska skötas ska skötas, sen är det sommarlov. Jobblov. Jobbegobbelov. Härligt!

/Rudan

Eftersom trycket är stort ger jag efter och svarar på några av era frågor. Here it goes.

"Vadå vilar inte ni torso mot knäna så att ni kan lägga kalle anka på golvet och slippa hålla i den?" frågar signaturen karl n apropå Vem fan täcker inte hela dassringen?

Jo, givetvis. Jag får be om ursäkt för min otydlighet gällande ergonomiska toalettställningar. Det finns självfallet mer än ett sätt att få ut maximum av toalettbesöksupplevelsen. Vi har, naturligtvis, TorsoMotKnä-kombon, en formidabel position för den som gillar att läsa en trudelutt när man ändå sitter ner. TMK-kombon hade varit optimal om det inte varit för följande, som jag känner mig manad att påtala. Att luta bålen mot knäna under en längre period medför nämligen en stor men oundviklig nackdel. När tidningen är färdigläst och du känner att besöket börjar gå mot sin ända reser du dig naturligtvis upp. Som ett slag i ansiktet upptäcker du då att inte bara benen utan även röven, fötterna och halva ryggen domnat av. I bästa fall sticker det rejält ett tag efteråt innan blodet försörjt lemmarna igen, men i värsta fall.. Jag har hört historier om ben som vikit sig och klosetter som gått i bitar av fallet. Ja. Inget vackert. Men i måttlig tidsomfattning och med förnuft är positionen som sagt, formidabel. Andra sittställningar jag kan rekommendera är Benen-i-kors, ej att rekommendera vid korvastånk, eller den när man sitter med ytterst krum rygg och armbågarna mot låren och huvudet lutandes i händerna. En perfekt ställning om det inte varit för att det är lätt att sagla på tidningen som ligger bekvämt placerad mellan fötterna och för att det dessvärre lämnar röda märken i ansiktet ett tag efter vilket kan röja vad du har haft för dig de senaste (minst!) tjugo minuterna. Kvinnor ska av samma anledning tänka sig för innan de långbajsar med korta shorts eller kjol. Ringen röjer dig.

Så till nästa fråga.

"Kollar du om han tvättat sina öron ordentligt också?" undrar bloggaren Emma under detta inlägget.

Eeh.. Ja. Det gör jag. Det ingår på något sätt i fästingletandet. Jag skulle tro att det är någon apaktig omtanke som ligger kvar djupt inbäddad i DNA-strukturen.

Ja si där nöenstans.

/Rudan

 

När jag var 17 fick jag höra att jag inte var något flickvänsmaterial. Ha Ha! Vilken missbedömning! Jag har ju varit flickvän skitlänge nu. Skulle vilja säga att jag är ett riktigt flickvänskap. En sak jag dock fått en liten kritik för är fästingletandet. Men så är det ju bara, från mars till november. The tick vision is on. Minsta prick skall undersökas. Fästingar kan vara skitsmå, det vet man ju. Följden blir att om en prick bakom örat skönjas så har han strax sitt öra vikt mot kinden, håret bortdraget, en lampa riktad mot den misstänkta fästingzonen och denna kvinna på ett avstånd av 12 centimeter, det vill säga brännvidden för min skarpa blick. För några år sen började protesterna komma. -Det är ingen fästing! Sluta leta! fick jag höra och jag förstod ingenting. Vadå? Han tyckte att det var irriterande med mina "är det där en fästing?". Vadå då? -Du gör alltid så! sa han. Gör jag? Vari ligger problemet förresten? Det där gör man ju per automatik. Han klagade alltså, men sådant kan man ju inte ta fasta på. Så en dag hade han varit i Färingtofta och spelat match. -Är det en fästing? sa jag och petade lite. -Det är INGEN FÄST.... -Ja se det är det ju. Och där är en till. Sen var det inte så mycket mer med den historien.

I alla fall, jag vet var jag har fått det där ifrån. Fadrami har alltid gjort samma sak. Inte bara vad gäller fästingar och älgalus (dessa förhatliga kryp, huu..), nej, far är en mästare på observationer. -Det luktar bränt från köket?! om en droppe ost har hamnat på en varm platta för en och en halv timme sedan. -Vad är det som låter?! Hydroforen/pumpen/mobilvibrationer? om ljud som ligger på en för de flesta ohörbar frekvens.

Det var lite som när bromsbeläggen på Volvon var slut. Jag hörde ingenting. Eller jo, en dag när jag bromsade innan rondellen i Osby undrade jag vad det var för fel på lastbilen framför. När DjB skulle köra undrade han mer vad det var för fel på mig. Vid varje touch på bromsen tjöt oken likt ett bromsande godståg. GNNIIIIIIIIAAAAAAAH. När det lades fram det på det sättet hörde ju även jag. Synd bara att vi var i Markaryd (vi hade mötts där) och skulle till Stockholm och hem igen. Bromsoken klarade sig även om det skar i hjärtat varje gång man bromsade. Aldrig har väl den bilen körts så bensinsnålt som den turen. Rulla rulla rulla.

Sedan den gången har jag blivit lite mer observant på billjud, men långt ifrån DjB:s "det låter som att ett kullager är slut". Va i..? Hur kan du..? Men..?

Älglus

/Rudan

..undrade jag för några veckor. Vi designade nämligen dassaholkar. Eller ja, egentligen hela badrum. I vilket fall som helst, det viktigaste är ju porslinstronen. Det handlar om ergonomi! Tur att jag införskaffade mig kunskap om ämnet redan i gymnasiet. Värdefullt i såna här skarpa lägen. När jag ritade ringen sa min gruppkompanjon att den inte behövde vara så stor eftersom att man ändå inte sitter på hela. -Men jag gör det, sa jag. De andra skrattade, de kanske trodde att jag skojade. Det gjorde jag naturligtvis inte. Inte håen sitter man väl där på en trekvart? Hur ergonomiskt är det? Man lutar väl sig tillbaka och har en lugn stund för sig själv? Läser en lokaltidning eller två, löser ett korsord och surfar lite. Comfort for body and mind, som designläraren säger. Det är vad Ergonomi handlar om.

 

/Rudan

När jag var 17 fick jag höra att jag inte var något flickvänsmaterial. Ha Ha! Vilken missbedömning! Jag har ju varit flickvän skitlänge nu. Skulle vilja säga att jag är ett riktigt flickvänskap. En sak jag dock fått en liten kritik för är fästingletandet. Men så är det ju bara, från mars till november. The tick vision is on. Minsta prick skall undersökas. Fästingar kan vara skitsmå, det vet man ju. Följden blir att om en prick bakom örat skönjas så har han strax sitt öra vikt mot kinden, håret bortdraget, en lampa riktad mot den misstänkta fästingzonen och denna kvinna på ett avstånd av 12 centimeter, det vill säga brännvidden för min skarpa blick. För några år sen började protesterna komma. -Det är ingen fästing! Sluta leta! fick jag höra och jag förstod ingenting. Vadå? Han tyckte att det var irriterande med mina "är det där en fästing?". Vadå då? -Du gör alltid så! sa han. Gör jag? Vari ligger problemet förresten? Det där gör man ju per automatik. Han klagade alltså, men sådant kan man ju inte ta fasta på. Så en dag hade han varit i Färingtofta och spelat match. -Är det en fästing? sa jag och petade lite. -Det är INGEN FÄST.... -Ja se det är det ju. Och där är en till. Sen var det inte så mycket mer med den historien.

I alla fall, jag vet var jag har fått det där ifrån. Fadrami har alltid gjort samma sak. Inte bara vad gäller fästingar och älgalus (dessa förhatliga kryp, huu..), nej, far är en mästare på observationer. -Det luktar bränt från köket?! om en droppe ost har hamnat på en varm platta för en och en halv timme sedan. -Vad är det som låter?! Hydroforen/pumpen/mobilvibrationer? om ljud som ligger på en för de flesta ohörbar frekvens.

Det var lite som när bromsbeläggen på Volvon var slut. Jag hörde ingenting. Eller jo, en dag när jag bromsade innan rondellen i Osby undrade jag vad det var för fel på lastbilen framför. När DjB skulle köra undrade han mer vad det var för fel på mig. Vid varje touch på bromsen tjöt oken likt ett bromsande godståg. GNNIIIIIIIIAAAAAAAH. När det lades fram det på det sättet hörde ju även jag. Synd bara att vi var i Markaryd (vi hade mötts där) och skulle till Stockholm och hem igen. Bromsoken klarade sig även om det skar i hjärtat varje gång man bromsade. Aldrig har väl den bilen körts så bensinsnålt som den turen. Rulla rulla rulla.

Sedan den gången har jag blivit lite mer observant på billjud, men långt ifrån DjB:s "det låter som att ett kullager är slut". Va i..? Hur kan du..? Men..?

Älglus

/Rudan

Haha, så festligt! Ja si dessa små anekdoter. Alla har vi något hjärtegott minne av den kalibern. Det här blogginlägget ägnade jag lång tid åt för någon vecka sedan. Det roligaste är egentligen inte inlägget utan en del av kommentarerna. Vad folk har varit med om!

/Rudan

Idag blir det stånka av! Våj våj, det är mycket att stå i när det står Babyshower för dörren. Hihi.

Har googlat recept här på mörakvirren, men döm om min bitterhet när receptsidorna är översållade av reklamsnuttar som man måste titta på INNAN man ser receptet. Sådana sidor skiner jag högaktningsfullt i, likaså de där man måste bli medlem för att titta på recept. Tacka vet jag kakbakarbloggarna då. Kakbakarbloggarna är hurtiga cupcake-rosepiping-kvinns&mans som gladeligen delar med sig av sina recept. Det är alltid kul med människor som har intressen, tycker jag.

Till skillnad från mig som i grunden är en rätt tragisk figur. Skrattar till exempel åt bajs. Bara för att det är brunt och luktar bajs. Hur moget är det på en skala? Eller idag då va, gick in på toaletten på ovanvåningen där det av oklar anledning står ett gäng tekoppar, några med lite te kvar i. Såg ju ut som kiss va? Det skrattade jag åt? Hur mogen är man då va? Så Jäkons omogen, skulle jag vilja säga. Det hade varit BÄTTRE om jag hade stånkat rosenmuffins, skulle jag också vilja säga.

/Rudan

Idag skulle jag haft twitter alltså. Idag var dagen för en 140 teckens statusuppdatering. Jag var i Osby. Det var fredag eftermiddag. Det var jungfrutur på det nyöppnade Coop Konsum. Sådant är man inte med om varje dag, tammefan!

Nya Coop får tre Löfbergs Lila av sju Gevalia. Det var rent, det var städat men charkuteristen hade för lite svängrum för köttyxan (stort minus). Att de HAR en charkuterist väger dock upp en hel del. Det är ju mer än vad ICA Maxi i Växjö har att erbjuda. Jäkons ICA Maxi i Växjö.. Den betonggråa exteriören är ingen fröjd för syntapparna och givetvis bidrar sådant till en reducering av helhetsbetyget. Nu ser vi fram emot parkeringens färdigställande och hoppas på att detta höjer Coop Osby till en 4.

Jag gick förbi ett par jobbegobbar vid korvhyllan.
-Jag får ju inte handla vad jag vill idag, sa jobbegobben till sin jobbegobbekompis. Regeringen står därborta, fortsatte han och nickade mot tantan.

Hahaha! Jag la tungan framför nedre tandraden och sa högt för mig själv: Aaah, ÄNTLIGEN hemma. Ungefär SÅHÄR (4.16):





You gotta love the jobbegobbe / Rudan

"So if you feeling a little bit adventureous with your cake decoration, why not try piping (konstpaus) a rose (konstpaus) on top of your cake".

Hahaha, vafan? Det märkte jag inte att hon sa första gången jag såg klippet. (Länkar så att ingen missar det).

Åh, den som ändå voro så äventyrlig... *suck*.

Jahaa, Emma! Jag tror inte att jag är kvinna nog att stånka på ett gäng rosenknubemuffins. Eller kanske tvärtom; Jag är för mycket kvinna för att fjula med håant. Riktiga kvinnor luktar ju som bekant karl. Inte håen gör de rosenknubor på muffins.. Men du kan få en vanlig knuba? Med kaffe i? Vad säger du om det? Har vi en kompromiss?

/Rudan

/Rudan

 

Tur att man har mognat sen dess.

 

 

/Rudan

I senaste avsnittet av Änteförligen Hemma stånkades en lampskärm. Den enklaste man kunde göra, utlovades det. Enligt Emmas utsago också den fulaste. Såatteh..

 

Har ni sett en tråkigare lampa? Nej, tänkte väl. Men hav fötrtröstan, det går att fräscha upp även ett helgerån som detta.

 

 

Tag en påse, vilken som helst. Jag hittade en papperspåse som fraktat semlor - Mycket bra val.

 

 

Vänd upp och ner, trä över den fula lampan. Voilá, så har du skapat en mysbelysning som lyfter hela rummet.

 

 

Ett alternativ för den lite modigare är en snygg plastkasse, exempelvis från Maxi. Härlig grafik.

 

 

Aah, vilket sken! Vilken lyster! Så trivsamt!

Ps. Brandrisken är överhängande.

 

Bugar / Rudan

När jag skulle ta på mig kläder imorse tänkte jag först ta mina blåa jeans. Sen fick jag syn på mina svarta jeans. Ja. Det får bli svarta jeans idag. Döm om min glädje när jag såg att det satt en strumpa i varje byxben, kvar sen sist jag använde dem.
-Mhm, det kommer att bli en bra dag idag, tänkte jag nöjt. Som pricken över i:et var det ett par strumpor med spänstig resår och inte ens speciellt skitiga. Newbodys strumpor<3

Vissa grejer har jag gått mig helt förbi under min uppväxt. Ett oproblematiskt förhållande till strumpor är en av dem. Alla tjejer jag kände till när jag var liten hade tunna strumpor med björnar eller blommor på. Jag har alltid haft sportsockor. Jag gillade sådana och det var ju rätt bra det. I vår ganska stora familj var det ingen kakbit att hålla reda på varje onges strumpor så det hade nog blivit ett rent helvete att sortera rätt björnar och blommor. Tussilago med tussilago och pelargon med pelargon. Nej fy. En gång sa en lekkompis mamma till mig något i stil med "Det var ett par smutsiga strumpor, vad säger mamma om det?". Det var typ det dittills konstigaste jag hade hört. Vad hade min mor med mina strumpor att göra? Jag tyckte att det var så oerhört konstigt sagt att jag fortfarande minns det. Jag kommer också ihåg att jag tittade på strumporna och inte ens tyckte att de var halvskitiga. Men det sa jag inte. Hos mina kompisar kunde man få låna ett par strumpor om ens egna blivit blöta. Bara sådär. Kompisen bara öppnade sin låda och plockade fram ett par hjärtstrumpor. Hemma hos mig gick det naturligtvis lika bra att låna strumpor men man var först tvungen att springa ner i tvättstugan, välta ut tvätten ur den bautastora tvättkorgen och sortera fram ett par likadana och innerligt hoppas att brodern man snodde dem av inte skulle se ens fynd. Med lite tur var de inte av Kalle Anka-fotnatur.

Skrev hjärt- och björnstrumpor INNAN jag hittade den här bilden. Haha!

Vi hade tillsammans ungefär en miljard strumpor, tyvärr utspridda över hela huset. Då och då hade någon av föräldrarna bemödat sig att sortera ihop dessa femhundra miljoner par och då kände man sig rik. Strumprik. -Vill du låna strumpor? frågade man när en kompis kom.

Såhär en tio år efter att den där mamman sa det där till mig så känner jag att jag tänkte rätt rätt som trettonåring. Min mor, och även far, hade lite viktigare saker för sig än att gå och titta under varje barns fötter varenda dag. De passade varenda jäkons konståknings-, fotbolls-, simnings- och hockeytid. Såg till att rätt barn hade med rätt tutilurer (blockflöjt, klarinett) och rätt påse (udda/jämn vecka för simning/gympa). Att alla hade ätit vad de skulle och att gummistövlarna användes. Nog håen kunde vi åtminstone hålla reda på våra egna strumpor! Det skulle jag sagt! Det eller "Vad min mamma hade sagt om det, hmmm.... Sköt dig själv och skit i andra kanske?" med den sedvanliga 90-talskaxiga tonen. Vi bodde ju på landet så det funkade även 2001.

Jojo. Använder fortfarande bara sportstrumpor. Efter cirka 23 år av utprovning kan jag konstatera att Newbodys har hållit bäst standard längst. Köp köp. Tips från mig till dig.

/Rudan

Jag har varit sjuk. En konstigt sjuka! Orkeslös och lite ont i halsen men inte sängliggande eller så. Så man känner sig lat men orkar inte göra något ändå. Igår skulle jag skrivit tenta men tillbringade dagen framför youtube o dyl istället. Det här tyckte jag var rätt kul:

Haha, så typiskt dumsnålt. Varje gång jag hör ordet "dumsnålt" så tänker jag på en sommar när jag och DjB åkte till Borås. Sverige hade tillfällig värmebölja, sådär väldigt varmt det bara blir några få gånger per år och knappt det. Vi beslutade oss för att ta Combon. Utan AC. Vi hade två bilar, en med och en utan AC. Vi tog den trånga jobbebilen utan. För att den drog något mindre? Vi fick åka med vidöppna fönster på E6:an för att inte smälta bort. För er som inte har åkt en Opel Combo av årsmodell -96 så kan ni få veta att den är tillräckligt obekväm och högljudd även med uppdragna rutor på 70-väg. Två tredjedelar av bilen utgörs ju av en resonanslåda. Vi sparade kanske 100 kronor genom att färdas 30 mil i en mobil skärseld. Bra! Vad som gör det ännu konstigare var att jag hela sommaren jobbade i Ringhals som ligger på ungefär samma breddgrad som Borås och alltid körde volvon (med AC). Men det hade man ju reseersättning för.. tänkte vi verkligen så? Jävla snåljåpar.


Man tänker också på de gångerna man fått betala böter och liknande bara för att man hade så inihelvitte bråttom... Som här. Tvåtusenfyrahundra kronor för att komma i tid till ett pass på gymmet. Jag hade kunnat köpa ett nytt gymkort för de pengarna. Hehe.. Ja, det finns allt en liten Lennart i en.

Det var inte alls det här jag tänkte skriva om! Tur att man har en sprudlande fantasi.

Haj höpp! /Rudan

 

..har jag lust att fråga min internetanslutning. Men! Nu till något annat.

Fint väder idag, riktigt vårigt. Ni skulle sett det! Men istället får ni se detta.



Var det här första gången vi åt toblerone eller? Titta genom bilderna, en efter en. Den där chokladbiten var inget som avhandlades sådär i förbifarten bara.

/Rudan

Två kraftansträgningar lurade på mig denna dag. Jag skulle först hålla en presentation om ett industridesignföretag på engelska. Huanemig. Svetten porlade friskt i mina armhålor och jag kände att den redan annalkande svettlöken inom kort skulle vara ett faktum om jag inte snarast barrikaderade själva källan. Efter ett par dubblvikta toapappersark innanför tröjan hävdes löktillväxten framgångsrikt, dessvärre inte nervositeten. När jag tutade igång mitt anförande snörptes mitt gomsegel raskt ihop i en akut muntorka, jag glömde säkert hälften men höll ändå låda fyra minuter längre än vad som angivits. Hmhm. Det gick hyfsat bra ändå, det sa i alla fall mina (snälla) klasskamrater.

Så var man med sambo igen.. *suck*. Jag som haft det så gött med bärs, sport och brudar hela veckoslutet. Och chibbe med dibbe givetvis. Vad vore helgen utan det. Punkt, inte frågetecken.

Ärligt talat är jag ingen chibbeodibbe-fantast riktigt. I Björnrike för några år sen var första gången jag reflekterade över dipsås till chips. Vi var i affären när dippadiskussionen plötsligt brakade loss. Dippan. Vi måste ha dippa. Var är dippan? Glöm inte att ta dippa. Nu tar vi dippa. Vilken smak på dippan? Det var dippa hit och dippa dit när Emma kände sig nödsakad att fråga -Vilken jävla dippa? Ja.. jag undrade ju också. Hade jag missat något? Handlade det bara om dipsås till chipsen? Det här var tydligen något för experter så de andra fick raskt vårt fulla förtroende för dippainhandlingen och istället begav vi oss mot avdelningen för folle. Var är follen? Där är follen. Vilken folle ska vi ta? Vilken folle är bäst? Norrlandsfolle eller Falconsfolle? Björnebrygsfollen är ju rätt god med sin pikanta beska. Men den här follen är -med tanke på priset- inte heller dum! Vad tycker du? Nej säg du!

Ja se vi är alla olika i Herrens hage som herr Nilsson brukar säga.

/Rudan