Den här bloggen kan man besöka om man vill. Den handlar om något. Annars kan man läsa det här eller det här. En egen favorit är den här och detta är en fyra år gammal goding. Mina egna tips på det jag själv skrivit alltså. Det är väl inget fel i att vara lite egenkär på sin egen blogg?

 

Väl mött!

 

/Rudan

Jag drabbades av övermod idag efter att ha klarat av en uppgift. Samtidigt gick jag upp för en trappa. Sånt kan ju bara inte sluta väl! Jag snubblade på näst sista steget och trappan träffade ena knäet perfekt på knölen. På andra sidan fick höftkulan sig en lusing, lite märkligt för jag kände också att min stjärt stod rakt upp som någon annan flöjel. Smärtan var direkt och grandios! Min lärare, som naturligtvis gick ett steg bakom mig, och min gruppartner, som gick bredvid, frågade naturligtvis hur det gick och sådär och jag kunde liksom inte alls dölja hur ont det gjorde. Det var ingen allvarlig skada men träffen var så precis att benet blev helt utslaget. Hängde där som en lase och var helt odugligt att gå med för någon minut.

 

Pinigt var det enda jag tänkte på. Röva i vädret va.. Mitt framför andra.. Och så sa jag till dem att det gjorde ont med. Fan. Nu vet de att jag tycker att det gör ont att trilla i trappor. Åååh pinsamt.

 

Nu har jag en lårkaka och knäet är fortfarande lite opålitligt, haha! Hur kan man slå sig så genom att bara snubbla lite?

 

Makes you think / Rudan

Blir krullhårig av alla dessa grupparbeten...

 

Idag gick jag på toaletten i skolan, något får man ju göra när det är paus. Skita är väl en sysselsättning så god som en annan. Nåväl, jag lyfte på dasslocket och döm om min förvåning när det stod brunvatten upp till brättet på toaletten. Och! Som om inte de flytande tollarna var nog, så stod toaborsten rakt upp ur hela härligheten. Oh! Så många infallsvinklar! 1) Ni vet när man säger att kaffet är så starkt att skeden står av sig själv i kaffekoppen? Så var det! 2) Stackaren som åsamkat stoppet hade engagerat sig men känt sig nödsakad att retirera, uttrycket "This is more than I can chew" ligger nära till hands. 3) Vad gör man egentligen? I somras mäktade jag med konststycket att skita stopp i avloppet, eller rättare sagt var det mitt bajs som var droppen som fick trekammarbrunnen att svämma över. Grädden på moset och pricken över i:et. Jag låg brunt till. Som väl var kom slamsugaren veckan efter som en räddande slamsugare. Det är inte så kul när man ser vattnet stiga när man spolar. Man tänker att om man bara spolar en gång till så sjunker det nog undan.. och så gör det inte det.

 

Helt apropå, har jag någon gång berättat om Sälenskiten? Aah.. minnet lever.

 

/Rudan

Kvinnan i hushållet kommer en solig sommardag hem från sitt jobb, sinnelaget är trött och från magen hörs hungersduvan kurra. Korrkorr. Kvinnan känner sig detta till trots nällad att lägga sig en stund i gräset och läsa en god bok innan hon ger kroppen vad den tål. Glutenfri mat. Man får ju passa på när det är fintvär, som det heter. Två och en halv timme senare tittar hon upp från sin bok, blicken är målmedveten och fokuserad. MAT. Hon går in och ungefär samtidigt kommer hennes partner och sambo i antågande efter en härlig och stärkande löprunda. Han sätter några ägg i kok och går för att duscha. Han ropar att hon kanske kan göra en sallad.

-Det finns ingen sallad, får han till svar.

-Nej. Men vi hade ju tomater?

-Ja, TRE, säger kvinnan med en tush, en doft, av irritation i tonen. Anledning oklar.

-JA, FÅR MAN INTE ÄTA ELLER?? svarar den kvinnokönade sambon nu inte bara märkbart irriterat utan rentav jätteargt. Hon slänger igen dörren toadörren. För säkerhets skull, så att han vet att hon är arg. Några minuter senare är karln klar och han kommer ut i köket och verkar inte ha tagit notis av hur den tidigare konversationen utlöpt. Han tittar i kylskåpet, säger att vi kan äta blodkorv istället och tar fram den.

-Jag kan inte äta sånt, jag ska träna nu! Fruntimret är själv förvånad över vad hon säger. Hon är ju skithungrig? Hon kan väl inte träna nu?

-Ska du träna nu? svarar karln klentroget.

-Du ska ha det istället för sallad! Det var ju så jävla fel att man åt sallad igår! Jag får inte äta! Ungefär sådär löper dialogen, egentligen helt utan logik. Kvinnan inser även själv detta, men hon känner att hon är arg och ilska måste ju som bekant ut så att.. Manssambon säger nu själv irriterat att han bara undrat om hon ätit sallad, vilket hon alltså hade gjort. Enligt honom låg inga andra värderingar i det han sagt. Det hjälper föga. Karlasloken hade ju låtit mycket förebrående över den där satans salladen påstår kvinnan och tillägger återigen att man i detta hushåll inte får äta sallad. Med det sagt tar hon på sig löparskorna och springer ut. Efter en halv kilometer är hon inte arg längre, bara hungrig. Hur göra? Det verkar omöjligt att gå ur detta med hedern i behåll. Nä... Hon går skamsen hem, mumlar en ursäkt och äter sin blodkorv. Som ligger färdigstekt och varm på ett fat?

 

/Rudan

Hörum, hörum! Jag ska prova på orientering idag. Håant ska det gå? Ska bli kul att träna i alla fall. Jag har kommit till en punkt där jag inte längre kan kalla mig varken tränad eller ens träningsintresserad. Är ju lad som en hunn. En lat hund alltså. Lathund. Det ordets innebörd förstod jag inte förrän en bit upp i åren. Likadant med "tryckfelsnisse". Vår lågstadielärare sa att Tryckfels-Nisse hade varit i farten och jag fattade ingenting. Varför la hon skulden på Nisse? Varför skulle Nisse ha med tvåornas läsebok att göra? Han gick ju i fyran.

Jädrans lågstadielärare till att vara taskig.

 

/Rudan

Så har terminen börjat, kanske den sista här i Växjö. Nåväl. Dags att åter ta tag i livet, innan det rinner genom fingrarna. Därför har jag införskaffat en kalender. Jag har bestämt mig för att den här kalendern inte ska möta samma öde som alla andra kalendrar jag haft. Ja ni vet. Första månaden (snarare veckan) är dagarna noggrant uppdaterade med allt som bör kommas ihåg. Sen tunnas det ut och det enda som står där i oktober är min och min brors födelsedagar. I december är inte ens julafton understruken. Så ska det inte bli denna gången! Igår bockade jag av allt jag gjort under dagen så att jag skulle kunna känna mig duktig sen. Det gjorde jag. Jag firade med tre Jersey Shore-avsnitt i rad. Ja det var det enda som gick att titta på.. Eller nåt.

 

Annars är man gräsänka för tillfället. Gräsänder är en kul fåglar. En av de roligare faktiskt. Fåglar överlag är ju inte speciellt roliga. Det är lite sådär när man tittar på en naturfilm på kunskapskanalen och så handlar den bara om fåglar. Har man inte sett filmen från början vet man ju inte det. Minuterna går och man bara väntar på att de coola djuren ska börja någon gång. Coola djur = Lejon, tigrar, krokodiler, ormar, .... Ja och så vidare. Rovdjur. Om jag skulle lista intressefaktorn för filmade djur så lyder listan som följande:

 

 

Märk väl, filmade djur. Har inget emot fåglar som sådana. Eller jo, det har jag. De är äckliga. Dock är möss och råttor också synnerligen äckliga, så det är åtminstone inget personligt mot fåglarna. Jag har bara lite svårt för sådana där smittobärande kreatur. När jag var liten var det inte så få barnprogram, ofta polska eller tjeckiska, som handlade om barn som tog hand om någon fågel de hittat. Typ kråkor och duvor. De äckligaste av alla tänkbara fåglar satt de och klappade. Om de åtminstone kunde tagit sig an en gräsand istället? Nejfy. Ouh vad jag och min bror kväljdes av dessa barnprogram. För att inte säga när ens kompisar hittat en fjäder på skolgården, vilket heller inte hände så sällan, och DE STRÖK DEN RÄLIGA KRÅKEFJÄDERN MOT ÖVERLÄPPEN!! Och sa typ: Ååååh, känn vad len den är... 

Mindre kunde man ju fått mardrömmar för. Jag och brodrarmi har en gemensam återkommande mardröm förresten. Lite lustigt faktiskt. Den går till såhär: Vi går med skridskor på asfalt. Sen vaknar man kallsvettig och minns att det snart är tio år sedan man slutade med hockey och konståkning. Men tanken är ju fasaväckande. Skenan blir ju skit! För fan!

 

 

Somliga ting är djupt rotade i en.

 

/Rudan

 

Kaffekaffekaffekaffffffeeee Carlsson. Bättre än Irish? Nja? Jo? Kanske!

 

Igår gick vi en liten pubrunda. Omdömen följer nedan.

 

Stars - Hyfsat god mat, hyfsat god Kaffe Carlsson. Tyvärr får man Norrlands Guld om man beställer öl. 

 

Kafé de Lux - Trendig atmosfär, lite för trendig. Inrett med gamla möbler och sådär, naturligtvis ej matchande. Det vore ju otrendigt. Jag satt på en dynstol, DjB satt i en liten soffa i rokokostil. Till detta ett lågt soffbord vilket innebar att mina knän var i höjd med bordet och sålunda fick jag böja mig ner för att kunna sörpla ur min hyfsade Irish och för att kunna föra en konversation med mitt hyfsade sällskap. Så där satt man, som en annan jävel. Annars är det bra där.

 

Bishop's arms- Biskopens armar tar alltid emot en med varm famn! Många öl- och whiskeykännare vilket lätt ger sig tillkänna. Från vår strategiska placering vid baren kunde bland annat följande meningar urskiljas:

 

Slutligen tänkte vi gå inom 4 Krogar men gick hem istället. Klockan närmade sig ändå nio.

 

/Rudan

Just idag som jag glömde plånboken hemma blev jobbepåsen, i regel innehållandes macka, matlåda och plånbok,  inlåst i verkstan. Ja klockan var passerad fyra med rågat mått så det var inte så konstigt egentligen. Men vilken tur jag hade! Som bara hade en tom matlåda (sånär som på två soltorkade tomater jag fann räliga (alldeles russinaktiga (fast tomat...!!!!:(:(:(:())), i.

 

Lars Brundin-konstigt enligt mig.

  

 

/Rudan

Vi var på Öland i lördags. Bara fick ett infall och gjorde det liksom! Gjorde Öland! För det kan man göra när man bor i Växjö, man bor ju nära allt och där det händer. Vi hade ingen plan för dagen, utom en. Äta kroppkakor. För ska man göra Öland, så ska man äta kroppkakor. Ninnis kroppkaksbod, 35 km norr om Borgholm stod på menyn. Dit åkte vi, åt tre kroppkakor var, med sylt, sen körde vi tillbaka till Borgholm. Sen körde vi hem. 

 

/Rudan

Himma fra jubbe. Ikväll blire röggbiff me himmaluad saus å stolpapär po egebored!

 

Ryggbiff och plankstek är populärt bland lejonparten av mina kollegor. Restaurang Mambo i Malmö föll i stor onåd när de serverade pommes till sin plankstek, det ska ju vara pärgröd? Under dessa fem veckor har detta påpekats minst fyra gånger. Jag förstår dem och håller med, ja alla håller med. Vafan, inte serverar man väl stolpapär till plankstek? Inte för att någon inte gillar pommes eller för att planksteken inte skulle ha varit god. Men till plankstek har man faktiskt pärgröd. Punkt.

 

Det borde beivras.

 

/Rudan

För att få uppslag till inlägg antecknar jag då och då en liten rad som poppar upp. En sådan rad som tyvärr fallit i glömska är "J skjuta mus kök". Jo.